Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Männen från sollandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
terligare två händer tag i mitt huvud och två i mina
fötter. På det sättet höll solländarna mig, och
medan händerna höll fast mitt huvud, vred händerna
vid fötterna kroppen runt, liksom vi vrida om
halsen på en vildand i kärret.
— Men det stod inte skrivet, att jag skulle dö,
fortsatte han med en svag gnista av stolthet. Jag
är den ende, som blev över. Oloof och de övriga
ligga i en rad på ryggen, och deras huvuden är
vända åt alla håll. Några ha ansiktet, där nacken
skulle vara. Det är hemskt att se, ty då jag
återvände till livet, såg jag dem alla i skenet av en
fackla, som solländarna lämnat kvar, och jag hade
blivit lagd i rad med dem.
— Så? Så? mumlade Tyee, alltför förbluffad
för att kunna säga något annat.
Han ryckte plötsligt till och började darra, ty
Bill-Mans röst hördes ut från gången.
— Det är bra, sade den. Jag söker efter
mannen, som kryper omkring med sin knäckta hals,
och se, jag finner Tyee. Kasta bössan ifrån dig,
så att jag kan höra den falla utför klipporna.
Tyee lydde motståndslöst, och Bill-Man kröp
fram i ljuset. Tyee såg nyfiket på honom. Han
var mager och medtagen och smutsig och hans ögon
glödde i sina djupa hålor.
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
