Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den ensamme hövdingens sjukdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de flickan Kasaan till mig, sade jag, att de hellre
kunde ordna med begravning än med bröllop,
varvid min fars ansikte blev svart av ilska och han
förklarade, att jag skulle få det som jag önskade
och att jag, som ännu levde, skulle beredas för
döden, som om jag redan vore död ...
— Vilket inte är vårt folks sed, vite man, inföll
Mutsak. Ty ni måste förstå, att allt detta, som
gjordes med Den ensamme hövdingen, var det vår sed
att göra endast med döda. Men Uttern var mycket
vred.
— Ja, sade Den ensamme hövdingen. Min far,
Uttern, höll inte av många ord, utan han handlade.
Och han befallde folket att bege sig ut ur hyddan,
där jag låg. Då de voro samlade, befallde han
dem att sörja över hans son, som var död...
— Och utanför hyddan sjöng de dödssången
— U-u-u-u-u-a-haa-ha-a-ich-klu-kuk-ich-klu-kuk,
jämrade Mutsak med en sådan utmärkt härmning, att
alla mina ryggnerver kröpo och vredo sig av
medkänsla.
— Och inne i hyddan, fortsatte Den ensamme
hövdingen, svärtade min mor mitt ansikte med sot
och strödde aska på sitt huvud och sörjde över mig,
som om jag redan vore död, ty så hade ju min far
befallt. Därför sörjde min mor, Okiakuta, högljutt,
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
