Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Keesh, son av Keesh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slädens surrningar lågo hans största och bästa
snöskor.
— Vart går du, o Keesh? På jakt? frågade
pastor Brown med ett försök att tala på indiansätt.
Keesh såg honom stint i ögonen en hel minut och
satte så sina hundar i rörelse. Därpå vände han
sin lugna blick mot missionären och svarade:
— Nej, jag går åt helvete.
På en öppen plats, strävande att krypa ned i
snön för att få lä i den förskräckliga ödsligheten,
trängdes tre dystra tält. Runt omkring dtm på blott
ett tiotal stegs avstånd reste sig den mörka skogen.
Över dem såg man inte någon flik av en klar blå
himmel utan ett töcknigt dimbälte, som hotade med
snö. Det var kav lugnt och tyst, intet annat än
snö och tystnad. Det förmärktes inte en gång den
vanliga fläkten av liv, som alltid finnes vid ett
läger, ty jaktsällskapet hade kommit på en renhjord
i flanken och skördat stort byte. Efter en period
av svält hade sålunda följt en tid med gillen, och
därför låg folket nu mitt på ljusan dag och sov
tungt i älghudstälten.
Vid en lägereld utanför ett av tälten stodo fem
par snöskor, resta upp i snön, och vid bålet satt
Su-Su. Hättan på hennes ekorr-parka var uppdra-
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
