Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ligouns död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blacks storhet, som gjorde det möjligt för honom
att ge en sådan fest, tillrådde fred, som han
brukade, och sade till sist, att kvassen var mycket god.
Därpå drack Niblack såsom den näste i rang efter
Ligoun och efter honom den ene hövdingen efter
den andre, allt i tur och ordning. Och var och en
av dem sade vänliga ord och berömde kvassen, tills
de alla hade druckit. Sade jag alla? Nej, inte alla,
skäggansikte, ty den siste av dem var en mager
och kattlik ung man, med ungdomligt ansikte och
snabba djärva ögon. Han drack med dyster min,
spottade ut drycken på marken och sade inte ett
ord.
Att inte säga att kvassen var god var en
förolämpning; att spotta ut den på marken var mera än en
förolämpning, det var en skymf, inte mot Niblack,
värden, utan mot den som var främst i rang i
kretsen. Och denne var Ligoun. Det hördes inte ett ljud.
Allas blickar riktades på honom för att se, vad han
skulle göra. Han rörde sig inte. Hans vissna
läppar darrade inte för att tala, ej heller skälvde hans
näsborrar eller sänktes ögonlocken. Men jag lade
märke till, att han såg vissnad och grå ut, så som
jag sett gamla män se ut dystra mornar, när
hungersnöden tryckte ned dem och kvinnorna jämrade
sig och barnen snyftade och det inte fanns något
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
