Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ligouns död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig. Det föreföll som om han var säker på att kunna
döda sitt byte på sitt eget sätt, innan de kunde ta
livet av honom. Och som sagt, han gick långsamt,
och knivar råkade honom, och han var röd av blod.
Fastän ingen siktade efter mig, som var pojke,
funno knivarna mig likväl, och kulorna svedde mig.
Fortfarande stödde Ligoun sig på mig, och Opitsah
högg efter honom, och vi gingo vidare alla tre.
Då vi slutligen stodo framför Niblack, blev denne
rädd och täckte huvudet med filten. Skooterna ha
alltid varit kujoner.
Och Gulzug och Kadishan, den ene en fiskätare
och den andre en köttätare, drabbade samman för
att hävda sina stammars ära. Och de rasade
omkring som galningar och stötte under sin strid emot
Opitsahs knä, varvid han kastades omkull och blev
nedtrampad. En kniv, som kom vinande, träffade
Skulpin av stickeenerna i halsen, och han slog blint
ut med armarna, vacklade och drog mig med sig,
då han föll.
Och från marken såg jag Ligoun böja sig över
Niblack, dra filten från hans huvud och lyfta hans
ansikte upp mot ljuset. Men Ligoun hade ingen
brådska. Bländad som han var av sitt eget blod,
torkade han det ur ögonen med baksidan av
handen, så att han kunde se och göra sin sak säkert.
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
