Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Li Wan, den fagra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det är sant, sade hon. Jag har ätit fisk och
kött och bär i hela mitt liv och levt i en liten
avkrok av världen. Inte heller kunde jag drömma om
att världen var så stor, förrän du förde bort mig
från mitt folk och jag lärde att laga mat åt dig och
bära för dig på de ändlösa vägarna. Hon såg
plötsligt upp på honom. Säg mig Canim, tar denna väg
aldrig slut?
— Nej, svarade han. Min väg är liksom världen,
den tar aldrig slut. Min väg är världen, och jag har
trampat den ända från den stund mina ben kunde
bära mig, och jag skall vandra den, tills jag dör.
Min far och mor är kanske döda, det är länge sedan
jag såg dem, men jag bryr mig inte om det. Min
stam är liksom din stam. Den stannar på en plats
— som ligger långt härifrån — men jag bryr mig
inte om min stam, ty jag är Canim, kanoten.
— Och skall jag, Li Wan, som är trött, alltid
vandra din väg, tills jag dör?
— Du, Li Wan, är min hustru, och hustrun följer
mannen, varthän det än bär. Och även om lagen
inte påbjöd det, skulle det vara Canims lag, ty han
stiftar lag för sig själv och för de sina.
Hon sänkte åter huvudet, ty hon kände inte till
någon annan lag, än att mannen var kvinnans herre.
— Brådska inte så, varnade Canim, då hon bör-
Köldens barn —13 293
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
