Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Li Wan, den fagra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han var vit i huden och hade blå ögon, och ett
ögonblick föreföll det Li Wan, att hon såg mannen
i snön. Men hon såg otydligt, ty hon var svag och
trött efter vad hon genomgått. Likväl såg hon
nyfiket på honom och stannade vid sidan av Canim
för att se honom arbeta. Han vaskade grus i en stor
guldvaskningspanna med en gungande, kretsformig
rörelse, och medan de sågo på, gav han pannan ett
behändigt slag, så att det gula guldet lade sig i en
bred strimma tvärs över pannans botten.
Den är mycket rik, den här strömmen,
berättade Canim för henne, medan de gingo vidare.
En vacker dag finner jag nog en likadan bäck, och
så blir jag en stor man.
De stötte på allt flera hyddor och män, tills de
kommo till en stor plats, där strömmens huvudfåra
låg framför dem. Här rådde stor förödelse.
Överallt var marken söndersprängd och splittrad som
efter en gigantisk kamp. Där det inte fanns
uppkastade grushögar, gapade stora hål och klyftor,
där det tjocka lagret av matjord skalats av ända
ned till klippgrunden. Strömmen hade inte brutit
sig någon kanal, och vattnet hade dämts upp och
avleddes genom luftledningar, rann ned i sänkor
och fördjupningar, virvlades åter upp av stora
vattenhjul samt användes åter tusentals gånger. Kul-
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
