Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamla männens sammansvärjning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och med sig hade han en hund, stor som tre av
våra hundar, men mycket svag. Denna hund hade
korta hår och ingen varm päls, och svansen var
förfrusen, så att spetsen föll av. Och vi fodrade
den främmande hunden och lät den ligga vid bålet
och jagade undan våra egna hundar från den, då
de eljest skulle ha dödat den. Och älgköttet och
den soltorkade laxen återgav mannen och hunden
krafter, och då de repat sig, blev de stora och
orädda. Mannen blev högröstad och skrattade åt
de gamla männen och åt de unga männen och såg
med djärva blickar på flickorna. Och hunden slogs
med våra hundar, och fastän den var korthårig
och mjuk i köttet, bet den ihjäl tre av dem på en
enda dag.
Då vi frågade mannen efter hans folk, sade han:
’Jag har många brödrar,’ och så skrattade han på
ett sätt som inte var gott. Och då han helt
återvunnit sina krafter gick han sin väg, och med honom
följde hövdingens dotter Noda. Därefter fick en
av våra tikar valpar. Och aldrig hade vi sett maken
till den kullen — stora huvuden, tjocka läppar,
korthåriga och hjälplösa varelser. Jag minns
tydligt min far Otsbaok, en stark man. Han blev svart
i ansiktet av vrede över deras hjälplöshet, tog en
sten och gjorde så här, och så var det slut med
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
