Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamla männens sammansvärjning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som jag sagt, köttet i skogen blev allt sällsyntare
och sällsyntare. Det är sant, att den vite mannens
bössa är ett förträffligt vapen och dödar på långt
håll, men vad tjänar bössan till, när det inte finns
något vilt att skjuta? Då jag var pojke vid
White-fishfloden, fanns det älgar i varje skogsbacke, och
varje år kom otaliga renar. Men nu kan en jägare
följa ett spår i tio dagar, och inte en enda älg
fröjdar hans öga, och de många renarna kommer
inte mera. Bössan är inte till stor nytta, säger jag,
då det inte finns något att döda.
Och jag, Imber, grubblade över dessa
förhållanden och såg under tiden hur whitefisharna och
pellyerna och alla stammar i landet dog ut liksom
skogens villebråd. Jag grubblade länge. Jag talade
med schamanerna och med de gamle och vise
männen. Jag gick för mig själv för att inte bli störd av
oväsendet från byn. Jag åt inte kött, för att inte min
mage skulle tynga mig och göra mig vek. Jag satt
länge sömnlös i skogen och väntade med
uppspärrade ögon på tecknet och med öronen på spänn efter
det ord, som måste komma. Och jag- vandrade
ensam i nattens mörker ned till flodstranden, där
vinden klagade och vattnet snyftade och där jag
sökte visdom hos gamla, döda schamaners andar
i träden.
242
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
