Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamla männens sammansvärjning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du läst högt ifrån, Howkan, med tecken på, vilka
vi förundrade oss över och inte kunde förstå. Nu
har jag blivit vis och vet, att det är mänskornas
tal, som du berättat mig. —
Ett viskande och ett mummel hördes i salen, då
Howkan översatt denna berättelse om kanoten, och
en man sade högt:
— Det var posten, som gick förlorad 1891;
Peter James och Delaney kom med den, och det
sista man hörde från dem var i Le Barge, där de
mötte Matthews, som var på utväg.
Skrivaren skrev lugnt vidare, och en ny del
fogades till Nordlandets historia.
— Det är litet till, fortsatte Imber långsamt.
Det står upptecknat i papperet, vad vi gjorde.
Vi var gamla män och vi förstod inte bättre. Jag
själv förstår det inte ens nu. I all hemlighet
fortsatte vi att döda, ty vi var listiga på grund av vår
ålder, och vi hade lärt, att man kommer längst
genom att inte förhasta sig. Då vita män kom till
oss med hårda ord och blickar och bortförde sex
av de unga männen i järnlänkar, som gjorde dem
hjälplösa, visste vi, att vi måste döda längre bort
och inom en större omkrets. En och en for vi
gamlingar uppför floden till de okända länderna.
Det var modigt gjort. Vi var gamla och inte rädda,
245
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
