Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I: I Nordlandsskogarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fem år . . . de orden kommo oupphörligt för van Brunt, och Emily Southwaithes ansikte dök upp för honom, han visste inte hur det kom sig. Fem år . . . En kilformig svärm av vildfågel skriade ovanför dem, och vid åsynen av lägret svängde den hastigt av norrut i det glödande solskenet. Van Brunt kunde ej följa dem. Han tog upp sitt ur. Klockan var ett på natten. Skyarna i norr flammade blodrödt, och djupröda strålar sköto söderut och bredde en dyster glöd över de mörka skogarna. Luften var alldeles stilla, icke ett barr rörde sig, och minsta ljud i lägret var tydligt och klart som trumpetstötar. Indianerna och les voyageurs påverkades av stämningen och mumlade med drömlikt dämpade röster, och kocken aktade sig omedvetet att skramla med pannor och krukor. Ett barn grät någonstädes, och från skogens djup dallrade som en silvertråd en vemodigt sjungande kvinnoröst: »O-o-o-o-o-o- haa-ha-a ha—aa-a-a, O-o-
-o-o-o-o-a-lia-a-ha-a.»
Van Brunt ryste och gned hastigt baksidan på sina händer.
»Och de uppgå vo att jag var död?» frågade hans följ eslagare långsamt.
»Nåja, ni kom ju aldrig tillbaka, så att edra vänner ...»
»Glömde mig genast.» Fairfax skrattade bittert och trotsigt.
»Varför kom ni inte tillbaka?»
»Dels av olust, antar jag, och dels på grund av omständigheter som jag inte var herre över. Ser ni, Tantlatch här låg med ett avbrutet ben, då jag gjorde hans bekantskap — ett otäckt brott — cch jag kla-
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>