- Project Runeberg -  Köldens barn /
19

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I: I Nordlandsskogarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Thom lyfte upp dörrskynket till hennes fars hydda. Två män sutto hos honom, och de tre betraktade henne med livligt intresse. Men hennes ansikte uttryckte ingenting då hon kom in och slog sig ned utan att säga något. Tantlatch trummade med knogarna på ett spjutskaft som låg tvärs över hans knän och följde likgiltigt med blicken en solstråle som borrat sig in genom ett snörhål och delade hyddans mörka luft med en skimrande ljusvägg. Till höger om honom satt shamanen Chugungatte nedhukad. Båda voro gamla män och många års trötthet ruvade i deras ögon. Men midt emot dem satt Keen, en ung man och stammens älskling. Han var rask och vig i sina rörelser och hans svarta ögon gingo från ansikte till ansikte, ständigt forskande och utmanande.

Där var tyst. Då och då trängde ljud från lägret in, och på avstånd, svagt och fjärran, hördes som skuggor av röster gossar kivas gällt. En hund stack in huvudet genom dörröppningen och stod en stund och blinkade åt dem som en varg, medan dreglet droppade från hans elfenbensvita huggtänder. Efter en stund morrade han på försök, men skrämd av människofi-gurernas orörlighet sänkte han sedan huvudet och drog sig bort baklänges. Tantlatch tittade liknöj dt på sin dotter.

»Och din man, hur är det mellan honom och dig?»

»Han sjunger underliga sånger», svarade Thom, »och det är ett nytt uttryck i hans ansikte.»

»Såå? Har han talat?»

»Nej, men det är ett nytt uttryck i hans ansikte, en ny glans i hans ögon, och med den nykomne sitter han vid elden, och de tala och tala, och talet är utan ända.»

19

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/koldenbarn/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free