Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Livets lag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra gamla män, vilkas söner inte stannat efter stammen. Men det hade hans son gjort. Hans tankar irrade tillbaka till det förflutna, tills den unge mannens röst kallade honom tillbaka.
»Har du det bra?» frågade han.
Och den gamle mannen svarade: »Mycket bra.»
»Du har bränsle bredvid dig», fortfor den yngre mannen, »och elden brinner klart. Morgonen är mulen och kölden har givit med sig. Det kommer snart att snöa. Det snöar redan nu.»
»Ja, det snöar redan nu.»
»Stammens män ha brådtom. Deras bördor äro tunga och deras magar insjunkna av brist på föda. Resan är lång och de färdas fort. Nu går jag. Har du det bra?»
»Jag har det bra. Jag är som ett höstlöv som bara hänger löst fast vid .kvisten. Vid första fläkt som blåser faller jag. Min röst har blivit som en gammal kvinnas. Mina ögon visa mig ej längre mina fötters väg, mina fötter äro tunga och jag är trött. Det är godt och väl.»
Han böjde undergivet sitt huvud, tills den klagande snöns sista knarrande hade dött bort och han visste att hans son var utom hörhåll. Då sträckte han hastigt ut sin hand till bränslet. Endast detta stod
nu mellan honom och evigheten som gapade emot
honom. Hans livs mått var till sist endast en handfull träpinnar. En i sänder skulle de användas till att mata elden, och just så, steg för steg, skulle döden smyga sig över honom. Då den sista pinnen hade givit ifrån sig sin värme, skulle kölden börja samla krafter. Först skulle hans fötter dö, sedan hans händer, och
Köldens barn. 3.
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
