Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den lögnaktiga Nam-Bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
person som bodde i det huset. Och jag stannade där i många dagar och arbetade, och för det gåvo de mig pengar —■ något som ni inte känna till, men som är mycket bra att ha.
Och en dag lämnade jag den platsen för att gå längre inåt landet. Och medan jag gick mötte jag många människor, och jag skar mindre skåror i käppen för att det skulle bli rum för alla. Sedan träffade jag på något besynnerligt. På marken framför mig låg en järnstång så grov som min arm, och ett långt steg ifrån den var en annan j ärnstång ...»
»Då blev du en rik man», förklarade Opee-Kwan, »ty järn är mera värdt än något annat i världen. Det kunde ha blivit många knivar.»
»Nej, det var inte mitt.»
»Det var hittegods, och hittegods är lagligt.»
»Nej, den vite mannen hade lagt ut dem. Och för resten voro dessa stänger så långa att ingen man kunde bära bort dem — så långa att det inte fanns något slut på dem så långt jag kunde se.»
»Nam-Bok, det är mycket järn», varnade OpeeKwan.
»Ja, det var svårt att tro, fastän jag såg det med mina ögon, men jag kunde ju inte motsäga mina egna ögon. Och medan jag såg på, hörde jag. . .» Han vände sig hastigt mot hövdingen. »Opee-Kwan, du har hört sjölejonet ryta i vrede. Tänk dig lika många sjölejon som det finns vågor i havet, och föreställ dig att alla dessa sjölejon förvandlades till ett sjölejon, och som detta enda stora sjölejon skulle ryta, så röt tingesten som jag hörde.»
Fiskarfolket ropade högt av förvåning, och Opee-Kwan gapade och fortfor att gapa.
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>