Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hemligheternas herre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De klara flammorna stego upp och lyste på ansikten ännu stämplade av bortdöende skräck men också grumlade av tvivel.
»Saken har tydligen misslyckats», viskade Hooniah hest.
»Ja», svarade Bawn beredvilligt. »Scundoo håller på att bli gammal, och vi behöva en ny shaman.»
»Var är nu Jelchs visdom?»fnittrade Sime i Iya-lahs öra,
Iva-lah strök sig över pannan med förbryllad min och sade ingenting.
Sime sköt övermodigt ut bröstkorgen och gick stoltse-rande fram till den lille shamanen. »Ha ha! Det blev som jag sade, det vart ingenting av!»
»Det kan så tyckas, det kan så tyckas», svarade Scundoo saktmodigt. »Och det kan förefalla underligt för dem som inte förstå sig på det hemlighetsfulla.»
»Som du till exempel?» frågade Sime dristigt.
»Kanske det.» Scundoo talade helt mildt och sänkte ögonlocken långsamt, mycket långsamt, tills hans ögon voro alldeles dolda. »Jag har därför lust att företa ett nytt prov. Varje man, kvinna och barn skall nu genast sträcka upp händerna över huvudet!»
Befallningen var så oväntad och gavs i så myndig ton att den åtfyddes utan tvekan. Alla händer sträcktes upp i luften.
»Var och en skall se på de andras händer, och alla skola se», befallde Scundoo, »så att ...»
Men hans röst dränktes av ett skallande skratt, som dock mest uttryckte vrede. Allas ögon hade kommit att riktas på Sime. Allas händer utom hans voro svarta av sot, och hans voro obefläckade av sotet på Hooniahs gryta.
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>