Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Sollandets män
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hängde maktlös ner utmed sidan. Men det värsta av allt var en vild glans i hans ögon; kvinnorna visste ej vad den betydde.
»Var är Peshack?» frågade en gammal gumma skarpt.
»Och Olitlie?» »Och Polak?» »Och Mah-Kook?» instämde andra röster.
Men han sade ingenting, banade sig väg genom den larmande massan och styrde sina vacklande steg mot Tyee. Den gamla squawn tog upp en klagosång, och kvinnorna stämde in en i sänder, i det de slöto sig till tåget. Männen kröpo upp ur sina löpgravar och sprungo tillbaka för att samla sig omkring Tyee, och man iakttog att solländarna klättrade upp på sin barrikad för att se.
Ounenk stannade, torkade blodet ur ögonen och såg sig omkring. Han försökte tala, men hans torra läppar voro sammanlödda. L,ikeeta gick efter vatten åt honom, och han stönade och drack på nytt.
»Var det en strid?» frågade Tyee slutligen. »En lyckad strid?»
»Ha, ha ha!» Ounenk skrattade så plötsligt och så vildt att alla tystnade. »Aldrig har en sådan strid utkämpats! Det säger jag, Ounenk, som förr har stridt emot djur och människor. Och medan jag kommer ihåg det, vill jag säga några kloka ord. Genom att strida väl lära solländarna oss Mandellmän att strida. Och om vi strida tillräckligt länge, bli vi stora krigare som solländarna eller också — blir det vår död. Ha ha! Det var en kamp!»
»Var äro dina bröder?» T}^ee skakade honom så att han skrek av smärtan i sina sår.
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>