Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Sollandets män
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höststorm, smög sig en av dem i mörkret förbi löpgravarna och stal många torkade fiskar. Men han kunde ej komma tillbaka med dem, och då solen gick upp, sökte han förgäves gömma sig i byn. Han utkämpade alltså den stora striden på egen hand, och i en trång krets av Mandellmän sköt han ned fyra av dem med sin revolver, och innan de hunno ta fast honom för att låta honom undergå tortyr, vände han den mot sig själv och dog.
Detta gjorde folket modfällt. Oloof framkastade frågan: »Om en man säljer sitt liv så dyrt, hur svårt
skall det då inte bli att få död på de tre som äro kvar?»
Då reste sig Mesahchie på barrikaden och ropade namnen på tre hundar som hade förirrat sig dit — och deras kött fördröjde räkenskapens dag och fyllde Mandellfolkets hjärtan med förtvivlan. Och en hel generations förbannelser utslungades över Mesahchies huvud.
Dagarna släpade sig fram. Solen ilade söderut, nätterna blevo allt längre och längre, och det kändes som frost i luften. Och ännu höllo solländarna sig kvar bakom sin barrikad. Den oändliga spänningen var ytterligt pinsam, och Tyee tänkte skarpt och länge. Sedan skickade han bud att alla skinn och hudar i hela stammen skulle samlas ihop. Han lät göra stora cylindriska balar av dem, och bakom varje bal ställde han en man.
Då han utfärdade anfallsordern, var den korta dagen nästan slut, och det var ett långsamt och tråkigt göra att rulla fram de stora balarna fot för fot. Solländarnas kulor smattrade och dansade emot dem men kunde inte tränga igenom, och männen skreko
98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
