Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Sollandets män
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
get, var allt vad han såg. Solländarna voro försvunna.
Det mumlades om trolleri, och dunkla hänsyftningar och mörka blickar frammanade för Tyee fruktansvärda händelser som ännu kunde inträffa, och han andades lättare då Aab-Waak började en rekognoscering utmed klippväggen.
»Grottan!» utropade Tyee. »De förutsågo min kloka plan med skinnbalarna och flydde till grottan!»
Klippan var urholkad med en labyrint av underjordiska gångar som mynnade ut i en öppning i klippväggen ett stycke längre bort. Stammens män följde Aab-Waak dit under ivriga utrop, och då de kommo dit, sågo de tydligt var solländarna hade klättrat ner.
»Nu är allting klart», sade Tyee och gnuggade händerna. »Låt nu alla veta att de kunna vara glada, ty nu äro de i fällan, de där solländarna — i fällan. De unga männen skola klättra upp och fylla grottans mynning med sten, så att Bill-Man och hans bröder och Mesahchie av svält skola förvandlas till skuggor och dö i tystnad och mörker under förbannelser.»
Hans ord mottogos med utrop av lättnad och förtjusning, och Howgah, den siste av Hungerfolket, klättrade uppför den branta sluttningen och kröp på händer och fötter fram till brädden av öppningen. Men då smällde ett dovt skott, och en sekund hakade han sig förtvivlat fast vid kanten. Hans tag lossnade motvilligt och han rullade ner till Tyees fötter, skälvde ett ögonblick som en klump av gelé och låg sedan stilla.
»Hur skulle jag kunna veta att de voro stora krigare och oförskräckta? * frågade Tyee hetsad till för-
ioo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>