Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Sollandets män
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tyee kröp in och drog upp honom med ryggen mot väggen, men huvudet hängde ner på bröstet och snyftade och klagade.
»A-i-ooo! A-i-ooo!» lät det. »Oloof glömde bort att Mesahchie också kände till den hemliga gången och visade solländarna den, annars skulle de inte ha väntat vid ändan av den trånga vägen. Därför är jag nu en bruten man och hjälplös . . . a-i-ooo, a-i-ooo!»
»Och dogo de fördömda solländarna vid ändan av den trånga vägen?» frågade Tyee.
»Hur skulle jag kunna veta att de väntade?» stönade Aab-Waak. »Ty mina bröder hade gått före, många av dem, och det hördes intet stridsbuller. Hur skulle jag kunna veta varför det inte var något stridsbuller? Och innan jag visste ordet av hade jag två händer om min hals så att jag inte kunde skrika och varna mina bröder som ännu inte hade kommit. Och sedan hade jag ytterligare två händer om mitt huvud och två höggo tag i mina fötter. På det sättet höllo de tre solländarna mig. Och medan händerna höllo mitt huvud orörligt, vredo händerna vid mina fötter min kropp rundt, alldeles som vi vrida halsen av änder i kärret.
2Men det var inte bestämt att jag skulle dö», fortfor han med en sista glimmande gnista av stolthet. »Jag ensam är kvar. Oloof och de andra ligga på ryggen i en rad med ansiktena vända hitåt och ditåt, och somligas ansikte är vändt mot marken där deras nacke skulle vara. Det är ingen vacker syn. Då jag vaknade till liv igen, såg jag dem alla vid skenet av en fackla som solländarna hade lämnat kvar, och de hade lagt mig i samma rad.»
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
