- Project Runeberg -  Köldens barn /
121

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Keesh, som av Keesh

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligt släkte, aldrig nöjda med att vila vid elden med full mage och låta morgondagen komma med sin egen mat. Det ser ut som om det vilade över dem en förbannelse de måste nöta bort med arbete och vedermödor.»

Keesh blev förvånad. Han drog sig till minnes en dunkel historia, som inr Brown berättat om en viss Adam i gamla tider, och mr Brown tycktes alltså ha talat sant.

»De lägga alltså hand på allt vad de få se, dessa vita män, och de gå omkring överallt och se på allting. Och det kommer alltid nya i deras spår, så att om ingenting göres, skola de komma att slå under sig hela landet och det blir intet rum för Korpens stammar. Därför är det bäst att vi strida mot dem tills det inte finns någon kvar. Sedan skola vi behärska färdvägarna och landet, och kanske skola våra barn och barnbarn frodas och bli feta. Det förestår en stor strid, då Vargen och Korpen skola kämpa, men Keesh skall ej strida, ej heller vill han låta sitt folk strida. Därför är det inte bra att han får min dotter. Jag har talat, jag, Gnob, hövding för Tana-naw.»

»Lien de vite männen äro goda och stora», svarade Keesh. »De vita männen ha lärt oss många ting. De vita männen ha givit oss filtar och knivar och gevär sådana som vi aldrig ha gjort och aldrig skulle kunna göra. Jag minns hur vi levde innan de kommo. Jag var inte född då, men jag har hört det av min far. Då vi gingo ut på jakt, måste vi krypa så nära älgen att vi kunde nå honom med ett spjutkast. I dag använda vi den vite mannens gevär som går längre än ett barns skrik höres. Vi åto fisk och kött och bär—det finns ingenting annat att äta — och vi åto utan salt. Hur många

121

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/koldenbarn/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free