Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Keesh, som av Keesh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drivits från position till position, slutligen utbrast helt förtvivlad: »Ta mig tusan, Brown, blir jag inte
själv omvänd till sist, om Keesh håller färgen i två år!» Mr Brown försummade aldrig ett tillfälle, så att han bekräftade vadet på fläcken med ett kraftigt handslag, och nu skulle Keeshs uppförande avgöra var Macklewraths själ till sist skulle hamna.
Men så kom det nyheter en dag, då vintern bredt så mycket snö över landet att man kunde ge sig ut på färdvägar. En Tana-naw-man anlände till St. George-inissionen för att köpa ammunition och han medförde den underrättelsen att Su-Su hade kastat sina ögon på Nee-Koo, en duktig ung jägare som hade gjort ett lysande anbud på henne vid gamle Gnobs eld. Det var ungefär vid den tiden som pastor Jackson Brown träffade Keesh på skogsvägen som leder ner till floden. Keesh hade sina bästa hundar förspända och på släden voro hans största och vackraste par snöskor fastspända.
»Vart skall du ta vägen, Keesh?» Ut på jakt?» frågade mr Brown som en indian skulle ha gjort.
Keesh såg honom stadigt i ögonen i en dryg minut och satte sedan fart i sina hundar. Så vände han sin tankfulla blick mot missionären och svarade: »Nej,
jag går till helvetet.» — —
På en öppen plats stodo tre ensamma tält nedhu-kade som om de ville borra ner sig i snön och gömma sig undan för den dystra ödsligheten. På ett dussin stegs avstånd voro de på alla håll omringade av den mörka skogen. Ovantill syntes ingen klarblå rymd utan ett formlöst molnlager laddat med snö, som hade
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>