Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Keesh, som av Keesh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, det är inte kallt, och de äro färska, alldeles
färska.»
»Å, Keesh!» Hennes ansikte var varmt och ljust. »Och de äro till mig?»
»Ja, till dig.»
Han tog en flik av huden, ryckte upp den, och huvudena rullade ut framför henne.
»Tre», viskade han vildt, »nej, minst fyra.»
Men hon satt som förstenad. Där lågo de — Nee-Koo med de mjuka dragen, Gnobs gamla knöliga ansikte, Mahamuk som grinade emot henne med sin uppdragna överläpp, och slutligen Nossabok med sin flickaktiga kind och med ögonlocket på hans gamla vanliga sätt slappt nedhängande. Där lågo de, eldskenet spelade över dem, och från vart och ett av huvudena vidgade sig en purpurröd cirkel i snön.
Upptänd av elden gav den vita ytan efter under Gnobs huvud, den välte 0111 som ett levande ting, snurrade rundt och stannade vid hennes fot. Men hon rörde sig ej. Även Keesh satt orörlig, hans ögon blinkade ej, utan voro stadigt riktade på henne.
En gång släppte en för tungt lastad fura i skogen sin börda av snö, och dånet genljöd dovt genom hålvägen; men ingendera rörde sig. Den korta dagen hade hastigt slocknat, och mörkret bredde sig över lägret, då Vittand kom springande fram till elden. Han stannade för att rekognoscera, men då han ej blev bortjagad, kom han närmare. Han vände hastigt nosen åt sidan med skälvande näsborrar, och raggen reste sig på hans r}7gg, och så följde han lukten direkt fram till sin husbondes huvud. Först vädrade han försiktigt på det och slickade pannan med sin röda,
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>