Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Li Wan, den sköna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och ingenting annat före Pow-Wah-Kaan»?
»Ingenting annat.»
Men Canim, som höll fast hennes ögon med sina, forskade i hennes själs hemliga djup och såg dem vackla.
»Tänk, tänk noga efter, Li-Wan!» hotade han.
Hon stammade, och hennes ögon voro sorgsna och bönfallande, men hans vilja betvingade henne och vred från hennes läppar de motsträviga orden.
»Men det var endast drömmar, Canim, onda barndomsdrömmar, skuggor av overkliga ting, syner, sådana som hundar se och jämra sig över, då de sova i solskenet. »
»Berätta mig», befallde han, »om tingen före Pow-Wah-Kaan, din mor.»
»Det är bortglömda minnen», bedyrade hon. »Som barn drömde jag vaken med ögonen öppna mot dagsljuset, och då jag talade om de besynnerliga ting jag såg, skrattade man åt mig, och de andra barnen blevo rädda och drogo sig undan för mig. Och då jag talade om för Pow-Wah-Kaan de ting jag såg, bannade hon mig och sade att de voro onda, och hon slog mig. Det var en sjukdom, tror jag, liksom fallandesjukan som drabbar gamla människor, och med tiden blev jag bättre och drömde inte mera. Och nu ... jag kan inte minnas»— hon strök förvirrad med handen över pannan — »de äro här någonstädes, men jag kan inte finna dem, bara . . .»
»Bara?» upprepade Canim och höll henne fast.
»Bara en sak. Men du skrattar åt den, den är så overklig.»
»Nej, Li Wan. Drömmar äro drömmar. De kunna vara minnen av andra liv som vi ha levat. Jag var en gång en älg. Jag tror fullt och fast att jag en gång var
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
