Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Li Wan, den sköna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
solen ner och mörker insvepte henne, och hon sjönk framstupa bland stenarna.
Canim såg efter om hon kanske brutit nacken av sig genom den tunga packningen, brummade belåtet och stänkte vatten på henne ur rännilen. Hon hämtade sig långsamt under halvkvävda snyftningar och satte sig upp.
»Det är inte bra med det heta solskenet på hjässan», sade han.
Och hon svarade: »Nej, det är inte bra, och pack-
ningen har tagit mina krafter.»
»Vi skola slå läger tidigt så att du får sova länge och samla krafter», sade han vänligt. »Och om vi gå vidare nu, komma vi så mycket förr till sängs.»
I/i Wan sade ingenting, men reste sig lydigt och drev upp hundarna. Hon slog mekaniskt in i samma takt som han och följde honom förbi hyddan; hon vågade knappast andas. Men inga toner trängde ut, fastän dörren stod öppen och röken ringlade sig upp ur spiselns plåtrör.
De träffade på en man vid en bukt av ån, vitkin-nad och blåögd, och ett ögonblick såg I/i Wan den andre mannen i snön. Men hon såg dunkelt, ty hon var matt och trött av vad hon hade utstått. Hon såg emellertid nyfiket på honom och stannade jämte Canim för att se på hur han arbetade. Han vaskade grus i en stor panna, som han lutade på och satte i kretsande rörelse; nu gjorde han en skicklig sväng, och guldet sköt upp i en bred strimma över pannans botten.
»Den här ån är mycket rik», berättade Canim för henne, medan de gingo vidare. »Någon gång skall
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
