Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Li Wan, den sköna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rädd. Hans resas mål är hela världen och tar aldrig slut, och jag är trött. Min mor var lik er, och hennes hår var som ditt och hennes ögon. Och livet var behagligt för mig då och solen varm.»
Hon knäföll ödmjukt och böjde sitt huvud för mrs van Wycks fötter. Lien mrs van Wyck drog sig undan, skrämd av hennes häftighet.
Li Wan reste sig flämtande, utan att få fram ett ord. Hennes stumma läppar kunde ej ge uttryck åt hennes översvallande rasmedvetande.
»Handla? Ni handla?» frågade mrs van Wyck med överklassens vanliga försök att tala »folkligt».
Hon vidrörde Li Wangs trasiga skinnplagg för att visa vad det var hon ville ha och lade för flera hundra dollars guld i vågskålen. Hon rörde i guldstoftet och lät dess gula skimmer frestande rinna mellan sina fingrar. Men Li Wan såg endast fingrarna, mjölkvita och välformade, vackert avsmalnande till de skära naglarna som liknade ädelstenar. Hon lade sin egen hand bredvid, valkig och illa medfaren av arbete, och grät.
Mrs Van Wyck missförstod henne. »Guld», upprepade hon. »Äkta guld! Ni handla? Ni byta?» och hon lade åter sin hand på Li Wans skinnkläder.
sHur m}Tcket? Ni sälja? Hur mycket?» envisades hon och strök med handen mot skinnets hår för att träffa på sömmen och övertyga sig om att den var gjord med sentråd.
Lien Li Wan var lika döv som förut, och kvinnans ord hade ingen mening för henne. Hon pinades av att ha misslyckats. Hur kunde hon jämnställa sig med dessa kvinnor? Hon visste att de voro av samma ras,
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>