Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. De gamla männens liga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därefter föreläste Howkan en lång stund för honom ur hans bikt, och Imber satt tyst och tankfull. Slutligen sade han:
»Det är mitt tal och ett sant tal, men jag har blivit gammal, Howkan, och jag drar mig till minnes glömda ting som det vore bra att hövdingen där visste. Först var det mannen som kom över Isbergen med sinnrika fällor av järn för att fånga Whitefishfolkets bävrar. Honom dödade jag. Och det var tre män som sökte guld i Whitefishlandet för länge sedan. Dem dödade jag också och lämnade dem åt järvarna. Och vid Five Fingers var det en man med en flotte och mycket renkött. »
Då Imber tystnade för att dra sig något till minnes översatte Howkan och en sekreterare nedskrev det. Åhörarna lyssnade slött till varje liten tragedi, men så berättade Imber om en rödhårig, vindögd man, som han hade dödat med ett märkligt långt skott.
»Satan», sade en man i första ledet av åhörarna. Han sade det själfullt och sorgset. Han var rödhårig, xSatan», upprepade han. »Det var min bror Bill.» Och med regelbundna mellanrum under hela sessionen hördes hans högtidliga »Satan» i domssalen, och hans kamrater tystade ej ned honom, ej heller ålade mannen vid bordet honom tystnad genom att knacka.
Imber sänkte huvudet ännu mera, och hans ögon blevo dimmiga som om en dimma lagt sig över dem och stängt världen ute. Och han drömde som endast ålderdomen kan drömma om ungdomens oändliga försummade tillfällen.
* Sedan väckte Howkan honom igen och sade:
»Stig upp, Imber. Du uppmanas nu att berätta var-
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>