- Project Runeberg -  Köldens barn /
183

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. De gamla männens liga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hans squaw och hans barn. Och vi voro förgrymmade och vi sade: »Vad som är bra för de vita männen är inte bra för oss.» Och det är sant. De vita männen äro många och feta, men deras seder ha gjort oss fåtaliga och magra.

Den tredje vite mannen kom med stora förråd av alla slags underbara livsmedel och saker. Och tjugu av våra starkaste hundar bytte han sig till av oss. Med gåvor och stora löften lockade han också med sig tio av våra unga jägare på en färd, ingen visste vart. Det påstås att de dogo i snön på isbergen, där ingen människa någonsin har varit, eller på Tystnadens kullar som ligga utanför jordens utkant. Hur därmed än må vara, fick Whitefishfolket aldrig återse hundarna och de unga jägarna.

Och med åren kommo flera vita män och alltid lockade de med betalning och gåvor bort de unga männen med sig. Och ibland kommo de unga männen tillbaka med underliga berättelser om faror och vedermödor i länderna bortom Pellys, och ibland kommo de inte tillbaka. Och vi sade: »Om de ej

äro rädda om livet, dessa vita män, så är det emedan de ha många liv, men vi Whitefishmän äro få, och de unga männen skola ej gå ifrån oss vidare.» Men de unga männen gingo ifrån oss, och även de unga kvinnorna gingo, och vi voro mycket förbittrade.

Det är visserligen sant att vi åto mjöl och salt fläsk och drucko te, som var en stor njutning, men då vi ej kunde få te, voro vi mycket illa däran och vi blevo fåordiga och snara till vrede. Så började vi tråna efter de saker som de vita männen hade fört i handeln. Handel! Handel! Alltid handel! En vinter sålde

183

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/koldenbarn/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free