Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Saltverken i Wieliczka och Bochnia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot öster är 3,8 km., från norr till söder 0,9 km. I
etagerna, förbundna med hvarandra genom otaliga trappor,
finnes en labyrint af gångar, hvilkas sammanlagda
längd uppgår till 105 km. Grufbanornas längd är 35,5
km. och det genom saltbrytningen under det förflutna
århundradet (1772—1892) urhålkade rummet belöper sig
till omkring 3,000,000 kbm. Från förekomstorterna föres
saltet med hästspårväg till uppfordringsschaktet, och
därifrån transporteras det i waggons på en rutschbana
till bangården. Hästarna inhysas i rymliga stallar och
befinna sig synnerligen väl i grufvan.
Lufttemperaturen därnere är 12° till 14° C. och
ventilationen är en naturlig. Två särskilda
ventilationsschakt finnas, nämligen »Lois», 141 m. djupt, och
»Gorsko» med ett djup af 183 m. Under hösten 1868
hotades saltverken genom plötsligt instörtande vatten
med öfversvämning, och sedan denna tid kämpar man
fortfarande mot vattnets inträngande.
De geologiska förhållandena i Wieliczkas saltgrufva
äro ytterst intressanta.
Saltberget består af två i många hänseenden
väsentligt olika afdelningar, en äldre skiktad
saltaflagring och ett yngre saltberg utan stensaltskikt.
Det äldre berget utgöres af en — såvidt bekant
är — inemot 150 m. mäktig skiktföljd, hvilken genom
fast sammanhang i sina delar synes enhetlig och bildas
af följande bergarter:
Lera af askgrå färg, öfvervägande finsandig, föga
salthaltig, ofta något skiffrig, i utpräglad, merendels
tunn skiktning.
Saltsandsten, bestående af fin- ända till grofkornig
kvartssand med tillsatser af organisk detritus.
Stensaltet såsom bindemedel uppträder nästan alltid
storkristalliniskt. Stenen bildar ända till metertjocka skikt.
Anhydrit, en blåhvit, tät bergart, som bildar plattor
hvilka merendels uppvisa en egendomlig krås- eller
njurformig struktur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
