- Project Runeberg -  Komedi! /
31

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

31

5)För min skull?» Hon reste på sig häftigt, med
gnistrande blickar. »Det är dumheter! Då skulle de
ju märka, att jag talt om alltihop för dig, och då
skulle jag bli straffad — och fröken Agathe skulle af
hämd behandla mig illa.»

Han såg plötsligt mycket försagd ut: »Ja — du
har rätt; det går inte. Nå — då ... då lef väl
Ag-laé. ...» hans blåa ögon fyldes med tårar, hela hans
gestalt darrade af återhållen smärta.

Hon omfamnade honom ännu hårdare, ja, hon
såg honom med ett ljuft leende i ögonen och kysste
honom på munnen. »Hans — kära, bästa Hans —
för min skull kom i morgon hit igen — för min
skull.»

Han pressade samman läpparna och blickade
obeslutsam ned framför sig. Han utkämpade en
hård strid.

Då skrattade hon plötsligt hånfullt: »Jag tror,
att du är feg, Hans. Du är rädd för straff?»

Den förebråelsen satt. Han hoppade till som
träffad af ett knytnäfveslag. Han skulle vara feg? Han,
för hvilken alla pojkarna i byn kuschade som hundar
för ett lejon? Han bet ihop tänderna och skakade
tillbaka de blonda lockarna: »Jag kommer, Aglae!»

Hon ville ånyo kyssa honom, men han slet sig
häftigt lös, hoppade ned på vägen och sprang hem.
En dräng höll just på att hugga ved på gården. Hans
ryckte yxan ifrån honom och sade sträft: »Låt mig
göra det.»

Och veden höggs, så att det brakade, och
stickorna flögo, och pojken slog till, som om han hade
en fiende framför sig, som han måste krossa. Han
var för första gången i sitt lif till mods, som om han
stode på en svigtande planka, som han ej hade lof
att beträda. Han kände sig hafva förlorat fotfästet och
visste inte, hur han skulle reda sig — derför slog han
så vildt omkring sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free