- Project Runeberg -  Komedi! /
46

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46

vidare tala ett ord med sin kavaljer. Och sedan stod
hon åter ensam på sin gamla plats. Hon säg, hm*
gardeslöjtnanten gick fram till de andra herrarna och
med talande gester berättade något komiskt. Då
tittade alla bort till henne och skrattade, och
högljud-dast och skarpast skrattade grefve Uggley. Blott
gref-vinnan Kodositz hade ett uttryck af medlidande i de
blåa ögonen.

Och Aglae såg längre bort mot salsdörren.

Der stod hennes far, så pretentiös och uppblåst,
som om han sutte på sina millionsäckar, och
gestikulerade på sitt egna, öfverlägsna sätt, hvilket hans
dotter hittills hade funnit vara ytterst förnämt och
full-komhgt på sin plats. Den som har pengar skall brösta
sig dermed, annars märka och veta menniskorna ju
inte, att man är den rike baron Lehnberg! Men i dag
föreföll henne faderns väsen som en karikatyr.

Hon såg också, hur herrarna bakom hans rygg
gjorde sig lustiga på hans bekostnad, hur de genom
sitt sätt att umgås med honom läto påskina, att de
på sätt och vis betraktade honom blott som en clown,
som fått tillträde till dessa salar endast för att roa dem.

Det tycktes henne plötsligt, som om marken
svig-tade under hennes fötter. Hon slöt krampaktigt
handen om solfjädern och bet ihop tänderna. För första
gången i sitt lif erfor Aglae en förödmjukelse. För
första gången lemnade hennes gyllene hjälptrupper
henne i sticket och grepo fega till flykten för
ridderlighetens järnhårda ande, som full af djärft mod
försvarade sin ärfda rätt till dessa salar. Aglae hade
trott sig vara vid målet och såg nu med vidöppna
ögon, hur långt hon ännu var aflägsen derifrån. Skulle
hon förklara sig matt gentemot sådana motståndare
och vredgad kasta ifrån sig den splitternya, här så föga
godkända kronan? Skulle hon återvända i de kretsar,
som hon lemnat så högmodigt, och der hon ändå
spelat en roll, såsom furstinnan bland sina vasaller?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free