Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
den pekuniära vinsten kunna inte hjälpa honom att
besegra eländet, utan hjärtat och medlidandet måste
vara drifijädern, som alltid på nytt sporrar honom att
lära, att studera — att forska för att bringa hjälp åt
de olyckliga sjuka. Men om en menniskas hjärta
ej är fritt från känslan af skuld, om hennes själ ej
lätt och ren kan höja sig till Gud, då felas der också
mod och tillförsigt, och en menniska, som ej har frid
i hjärtat, kan ej med säker hand föra knifven — den
måste darra. Men hvad är det, jag talar! — Förlåt
dessa utgjutelser, älskade vän, de äro beviset, att jag
skulle vilja omtala för dig mina hemhgaste tankar och
innersta känslor.
Jag hade således en svår tid att utstå och
genomkämpa, och hade den gode Guden ej i rätt tid
sändt mig den blåa förgät-mig-ejn, så hade jag väl
förtviflat. Men förgät-mig-ejna äro mors ögon, och de
tillåta ej, att jag förlorar tron på den gode Guden.
Derför har jag också i bönen vändt mig till honom
igen, som styr himmel och jord, och som ensam vet,
hvarför jag så gerna vill bli läkare. Ja, om jag bara
inte tänkte på mors lidande och sjukdom!
Jag har återigen tappat bort tråden, kära Aglaé.
Räddningen kom i nödens stund, och en väg har
öppnats för mig, som visserligen ännu icke för mig
till målet, men dock för mig ett jättesteg närmare det
samma. Tack vare min fars godhet, som skickat mig
till skolan i staden, kunde jag nu få anmäla mig
som »enårig» frivillig, hvilket jag också gerna gjorde,
då jag näst doktorshatten sätter hjälmen högst. En
doktor måste också hafva något af soldat i sig,
annars duger det inte heller. Vid militären lär man
sig mycket godt: förnöjsamhet, ordning, punktlighet
och lydnad, allt grundpelare för en god manstukt.
Vinden på exercerplatsen blåser också friskt genom
märg och ben, och om man lär sig att utan fruktan
se mot döden på slagfältet, då kan man äfven utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
