Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
Ett sällsamt uttryck hade vid Aglaes sista ord
lagt sig omkring den unge mannens läppar, det såg
nästan ut, som kände han sig obehagligt berörd af
barndomsvännens åsigter. Han blickade temligen
likgiltigt på den furstliga prakt, som rådde i rummen,
genom hvilka de gingo. »Nej, jag lefver för
närvarande i sådana enkla förhållanden, att jag knappast
kan begripa en sådan ståt, men ännu mycket mindre
förstår att uppskatta den. Som sagdt var, jag förstår
det också så litet. — Åh . . . men blommorna, ja,
för blommorna har jag ändå ett öppet sinne, — åh . . .
och dessa blommor äro härliga.)) — Han såg inte
det dyrbara guldet och silfret på taffeln, han såg blott
de doftande rosorna och syrenerna, som smyckade
den, och böjde sig med strålande ögon hastigt ned
för att fröjda sig åt deras skönhet.
))Hm . .. ganska vackra blommor — en elegant
taffel skall ju dekoreras på det viset. Men
silfverser-visen är ett mästerstycke af guldsmedskonsten — hvad
tycker ni om detta vackra, upphöjda vapen?»
Mer af höflighet än af intresse lyfte Hans på en
tallrik. »Åh, det är mycket konstfärdigt och
säkerligen mycket dyrt. Jag förstår mig inte alls på
sådana saker, jag har alldeles för litet tillfälle att se
dylikt.»
»Ni skall få gå i skola hos mig. Vill ni titta
på menun? — Hvar och en af dessa målade
elfen-benstaflor kosta aderton mark.»
»Allsmäktige Gud, för den summan måste jag
lefva nästan en hel månad! —Menu?» — Han
skrattade glädtigt, »det skulle vara kaviar för folket. Jag
är en barbar och fullkomligt känslolös för dylika
bordets njutningar. Ni känner ju vårt matrum i
Moos-dorfs arrendegård — och vet, att brunnsvatten och
saltkött äro stamgäster der.»
En klocka slog — och Aglae vände litet oroligt
hufvudet mot dörren. Minnet af Moosdorfs arrende-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
