- Project Runeberg -  Komedi! /
93

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

93

Hela hennes väsen, hennes röst, hennes leende
hade något skådespelaraktigt. Kanske hon ville härma
någon liten scen i en fransk dram, som särdeles
slagit an på henne.

Arrendatorns son tycktes ha sitt förstoringsglas
framför ögonen, han såg skarpt, skarpare än eljes.
Han såg, huru onämnbart vacker den lilla fresterskan
var, men han såg också, att allt blott var tillgjordhet,
allt blott en instuderad roll, hvars verkan hon ville
pröfva på honom.

Långsamt och tungt stödde han sig mot en
fåtölj, lemnande ett stort rum mellan henne och sig.
»Ni hade något att säga mig, baronessa!» svarade han
mycket formelt, utan att bry sig om hennes så
plötsligt förtroliga tilltal.

»Det är sant. Sitt ner.»

»Jag har brådtom — klockan har redan slagit tolf.»

Hon skrattade ironiskt: »Det är ännu tidigt på
dagen för fmt folk. Blott sämre folk går tidigt till
sängs, emedan de måste tidigt ut på arbete.»

»Då vill jag af heta mitt hjärta räkna mig till
de arbetandes, så illa ansedda klass och anhåller att
så snart som möjhgt få gå.»

Hon gaf honom ett blixtrande ögonkast: »Det
tycks vara en ny slags och mycket underlig passion
af er att vilja gälla för en »man af folket».

»I god mening är jag det också och nekar inte
dertill.»

Stenarna på hennes röda sammetstoilett gnistrade:
»Hur skola väl sådana löjliga åsigter kunna
öfverens-stämma med ert kall som läkare? Kom ihåg, att ni
stänger vägen för er till alla rika och förnäma hus,
om ni underhåller folk med sådana små historier, som
ni gaf till bästa i dag. Afbryt mig icke», fortfor hon
retad, då Hans sakta skrattande drog på axlarna, T>jag
anser det vara min pligt att säga er min mening rent
ut. Jag känner er från barndomen, pappa ämnar på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free