- Project Runeberg -  Komedi! /
103

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

103

Stolt, käckj sjelfmedveteii och säker på sin
strålande skönhet lutade Aglae tillbaka det lockiga
huf-vudet, medan hon nådigt gaf audiens åt sina
beundrare och för hvar och en särskildt upprepade:
»Jag-stansar vapen mina herrar, endast vapen.»

Och med likgiltig nonchalence höll hon de små
läderbitarna och stansapparaten i beredskap på ett
litet sidobord, ty ehuru de flesta af hennes beundrare
hade både krona och vapen, så hade hon dock ytterst
få beställningar.

Kommerserådet bemödade sig feberaktigt att
beständigt hålla sin dotters plats omgifven af folk.
På sitt taktlösa sätt släpade han alltjämt dit nya
offer och visade dem full af inbilsk utförlighet hvarje
enskild dyrbarhet i hennes rike.

»Nå, min käre löjtnant», sade han, i det han med
armbågen knuffade till en ung artillerist, »gå på bara!
Beställ en cigarrväska med ert vapen på! Hvad har
ni i vapnet allt? Jag hoppas, att det inte är för
mycket djurkräk — Agiaé tycker inte om att rita djur,
och igår måste hon åt grefve Torste vid ulanerna
stansa nästan en hel zoologisk trädgård. Nå, hvad tror
ni väl, att hela kalaset der i nischen kostat mig? Nå,
så hugg till på en slump!! Hahaha . . . jag kan nog
tro, att ordet fastnar i strupen på er!»

Den unge officern var i sjelfva verket så
förbluffad, att han tigande bockade sig och drog sig
tillbaka.

Aglae var vid dåligt lynne. Hon behandlade de
enstaka herrar och damer, som kommo till henne,
ovänligare än någonsin, och medan hon förströdd och
enstafvig inte gjorde det ringaste för att upplifva
samtalet eller att sälja sina stansade lädervaror, flög
hennes blick otålig, med en het fråga, bort öfver
mängden, liksom sökande och forskande efter något
för-loradt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free