- Project Runeberg -  Komedi! /
112

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112

hur mycket den betydligt mera taktfulla och bildade
dottern än söker motarbeta den.

Den första frågan Markisen gör, tyckes gälla
henne.

Kommerserådet pekar sjelfbelåten bort åt hennes
nisch, gestikulerar lifligt med händerna och tyckes
if-rigt inbjuda honom att komma närmare. Om han
bara inte ville vara allt för enträgen, det förargar
Aglaé att bjudas ut som surt öl. Men Gud vare lof!
Den treflige, älskvärde Markisen, denne man som
är tio gånger förnämare är en simpel grefve Uggley,
den rike majoratsherrn, hvars stamträd uppvisar
furstinnor och prinsessor, tvekar inte ett ögonblick att låta
spänna sig för hennes triumfvagn.

Djupt dragande efter andan, i utmanande trots
vänder hon blicken mot Wullf-Gideon. Denne tar
just efter sin höga hatt. Hans öga, som tillfälligtvis
tittar upp, möter guldfiskens. Det ligger åter ett
sarkastiskt uttryck i hans vackra ansigte. — »Vänta
bara», tänker baronessan Lehnberg, »jag skall nu
genast imponera på dig!» och triumferande iakttager hon,
hur hennes far mycket familjärt tar Markisen under
armen samt förtroligt pratande och skräflande
långsamt kommer närmare.

Grefve Moringen ställer sig bredvid Wulff-Gideon.
»Skall ni gå, Uggley? Inom en halftimme skola vi
äta middag tillsammans, ni har ju låtit reservera plats
åt er vid vårt bord?»

y)Ällrighty jag tänker också punktligt infinna mig.
Jag skall bara hastigt fara på en visit och lemna kort
— ni förstår. . . gynsamt tillfälle!» Derpå följde ett
sakta, allmänt hviskande och skrattande, och blickarna
flögo åter förstulet bort till Aglae. Denna hade hört
hvarje ord. Blodet rusade sjudande hett till hjärtat.
Tänker han kanske fara till henne för att tacka för
hennes furstliga gåfva. — Det vore ju en gränslös
oförskämdliet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free