- Project Runeberg -  Komedi! /
118

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

118

aktierna komma också en gång att gifva sina tjugu
tusen — hihi, ni förstår nog, käre vän, att man då
inte behöfver suga på ramarna!»

Vicomten tycktes visserligen blott ba ögon och
öron för Aglaes tillbedjansvärda hand och hennes ljufva
skratt, men ändå tycktes hans öron rent af dragas
till talarens läppar. Han vände på hufvudet mera
höfligt än intresseradt^ inte en min förrådde, att de
summor, som han nyss hört, det ringaste imponerade
på honom. »Såå? Charmant! Det intresserar mig
mycket att bli orienterad i börsförhållandena! Om ni
tillåter, så skall jag en af dagarna be om ert råd,
ärade vän. Jag har ett litet arf från min tant,
hertiginnan af Ghamblay, med hvilket jag inte riktigt vet,
hvad jag skall göra! — Köpa gods? Åh, mitt gamla
stamslott omgifs redan förut af ett så vidsträckt
område, att jag inte vill ha mera land. Jag skulle tycka
mera om papper. Mon Bieu, det är ju blott en
bagatell — knappast värdt att tala om — två hundra
tusen francs — men till och med en sådan
dricks-slant vill man gerna anlägga i någorlunda säkra papper.»

Kommerserådet hade gifvit sig den största möda
att vid dessa meddelanden bevara en kall, förnäm
likgiltighet — men ändå syntes det på hans fingrar, som
så nonchalant lekte med ett par läderbitar ur dotterns
arbetsskrin, att det riktigt kliade i dem att få inlåta
sig på en liten affär. Vicomtens ord intresserade
honom oändligt — hans små, vattenblåa Ögon blinkade
i häftig sinnesrörelse med de svullna ögonlocken, och
hans läppar spetsades så begärligt, som om han drucke
ett lifselixir ur den nye vännens ord. Men en
varnande blick från hans dotter höll spekulanten i tygeln.

»Kom ni bara — naturligtvis står jag
fullständigt till er desinfektion — hm — jag ville säga —
ville säga —»

»Disposition! — pappa, låt bli de der
dumheterna!» sade Aslae skrattande och slog skämtsamt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free