Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
kämpat med sig sjelf, om han skulle gå till kyrkan
som en åskådare mera vid den stora vigselkomedin.
Han var ej bjuden till festen. Hur skulle det väl också
gått till? Han hade ju inte någon festdrägt med
stjärna och band, han hade ingen vapensköld att komma
med. Han var en fattig bondson — en tiggarstudent,
hvilken som gemen soldat måste stå vakt framför
portalen, när fru vicomtessan for till hofvet.
Han ville inte gå dit — hela hans stolthet
uppreste sig vildt mot denna eländiga plats i
åskådarerummet, och ändå drogs hans hjärta med magisk kraft
till kyrkoporten. Som i en dröm tillryggalade han
vägen — han visste inte sjelf, hur han kommit dit. —■
Blef han insläppt? Visst. Kyrkodörrarna stodo vidöppna,
och lakejerna och de galonerade tjenarna höllo ordning
ibland mängden. Ju större publik, desto bättre. Den sköna
bruden hade ju inte smyckat sig ensamt för sin gamle
vicomte. Hela hufvudstaden skulle se och beundra
henne. Damerna, hustrurna och flickorna skulle
af-undas henne, herrarna med svartsjuka ögon begära
henne! — Har kommerserådet kanske blott för de
bjudna bröllopsgästerna utvecklat denna sagolika ståt?
Åh nej! det var ett skådespel för alla, som ville komma
och beundra millionärens rikedom.
Var detta verkligen en vigsel, en kyrklig
högtidlighet, vid hvilken Guds ande sväfvar öfver
församlingen, och den heliga stundens allvar säger till en hvar:
»Se, jag är midt ibland eder!?))
Nej. Orgeln spelades underbart vackert,
damkören sjöng sina härligaste sånger, och hela kyrkan
tycktes vara ett tindrande, af blomdoft genomträngdt
Ijus-haf, men ingen kände sig högtidlig till mods af alla
dem, som väntande och nyfikna stodo på sin plats,
liksom en kritiklysten publik, som samlas i parkett
och på raderna för att applådera eller uthvissla en fars.
Det frasade af sammet, atlas, siden och spetsar;
hvarje deltagare i det festliga tåget, som skred fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
