Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
som oaktadt rynkorna och vecken dock ej synes
gammalt. — Hans känner, hur hjärtat slår högt af
kärlek och rörelse, han lutar sig längre fram för att i
alla dess enskildheter kunna uppfatta den dyra
bilden. Slutligen vänder fru Burkhardt på hufvudet och
säger på sitt vänhga, allvarliga sätt: »Seså Dora, jag
är färdig med kaffet, häll nu upp vällingen och sätt
in den på bordet; Anna kan under tiden ringa på
folket.»
Och den talande går fram till stora köksskåpet
för att sjelf ta fram sin mans kopp och ännu en gång
omsorgsfullt damma den, innan hon sätter den på
kaffebrickan. Fars stora, välkända kopp! I en bred
guldram sitter der Wilhelm I till häst som ung prins
och löjtnant. Far hade för många år tillbaka, då han
i hufvudstaden tjenade sina tre år som soldat vid
Kej-sar-Alexander-garde-grenadierregementet vunnit den en
julafton, och från den tiden drack han hvarje
söndag sitt kaffe der ur. Han var en god patriot och hade
alltid hållit af prins Wilhelm och i sitt hjärta satt stort
värde på honom. Från sin femtionde födelsedag drack
han dagligen ur den, ty han sade: ’Den skall försköna
återstoden af mitt lif, vi äro två gamla kamrater, och
vi vilja åldras tillsammans; pojken vet ju ingenting
om min gamla kasern på Alexandergatan, må han sjelf
skaffa sig en kopp, när han tar på sig konungens rock.5)
Koppen var en helgedom, och ingen annan hand
än mors fick vidröra den.
Också nu står den gamla frun der och betraktar
nästan vördnadsfullt kejsar Wilhelms brokiga bild, och
då Hans med pröfvande blickar ser henne i ansigtet,
förskräckes han intill hjärtat. Mor ser inte så frisk ut
som vanligt. Oaktadt de runda kinderna ser
ansigtet härjadt ut, och linjerna omkring munnen berätta
för läkarens öga en hel historia af lidande.
Dora har ur grytan hält upp vällingen i en
jättestor träbunke och skyndar qvickt till dörren med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
