- Project Runeberg -  Komedi! /
160

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

160

»Far — kära far! —» Han slog armarna
omkring den gamle mannens hals. »Är det något orätt,
som jag ber dig om? Är inte det ena arbetet, det
ena kallet så godt som det andra? Är —»

»Nej -— det är en stor skilnad, och det är
föräldrarnas pligt att föra sina barn in på en sådan
lefnadsväg, der de säkert kunna få sin utkomst och
bevaras från att gå utför. Landtbruket har en gyllene
grund, qvacksalveriet är en brödlös konst —»

»Inte nu mera, far! Tiderna hafva ändrats!
Du är ju eljes så god och from, du tar förbrytarna
ur tukthuset för att återföra dem till ett hederligt
lif, — du tar rocken och skjortan från din egen kropp
för att kläda den frysande tiggaren, och du vill hindra
din son att föra lycka, välsignelse, bot och räddning
till tusentals sjuka, förtviflade menniskor, att han på
grund af sitt vetande torkar sorgens tårar, att han
blir en välgörare för de olyckliga?»

Burkhardt gjorde en otålig rörelse. »Det är
vackra talesätt och — du är en fantast, min son!
Mot döden finnes ingen hjälp, och att intala de sjuka
mod och tröst kan du också göra som landtbrukare I
Jag som far har" förpligtelsen att skydda dig för ett
lif, som skadar dig till kropp och själ, titta dig i
spegeln, så du ser ut. Sådant kommer af, att man
hänger öfver böckerna!»

»Och om jag nu gerna frivilligt vill bära alla
försakelser och alla umbäranden?»

Den gamle fäste sina örnögon ett par sekunder
på den talande, — sedan satte han sig långsamt ned
igen. »Godt; om du så vill, må du ha det. Hör
på mig, Hans. Du vet, hvad jag tänker om
läkekonsten och om den moderna lärdomen, det är
fuskverk alltsammans. Min uttryckhga vilja är, att du
inte blir doktor. Tvinga dig kan jag inte göra, men
jag kan och vill inte heller räcka dig handen till ett
förehafvande, som går emot min innersta öfvertygelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free