Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^206
Men vicomten undertryckte en förbannelse och
drog sig tillbaka i sina rum, liksom en slagen fiende
rymmer fältet i vanmäktigt raseri.
Men Aglaé kastade sig i sin sängkammare ner
framför sängen och dolde högt snyftande ansigtet i
sidenkuddarna.
Vicomten hade velat drypa gift i hennes hjärta
för att straffa hennes stolta köld, men han anade inte,
att han omedvetet tagit ett helande läkemedel, som
hade en helt annan verkan, än han beräknat. På
samma sätt skär den skarpa plogbillen in i jorden
och sårar den djupt för att göra den mottaglig för
en god och ädel sådd. Aglae hade ännu aldrig
blif-vit så djupt förödmjukad som i qväll, och emedan
hennes stolthet och högmod bhfvit träffade liksom af
klubbslag, så blef hon böjlig och mjuk, och vicomtens
ord föllo på en mjuk och fruktbar mark. Då
försiggick den första krisen i den unga kvinnans karakter.
Ödet hade redan länge förberedt henne genom att
föra denna unga själ, som blott i dåliga böcker och
dåliga teaterstycken hade sett lättsinne och laster
skimra på afstånd som bedårande synvillor — midt
in i det parisiska förfallets dy — och hon hade ryst
och instinktmessigt tagit sin tillflykt till moralens fasta
mark, innan hon hann sjunka.
Då hade hon utkämpat en underlig strid mellan
ljus och mörker, och de båda mäktigaste
bundsför-vandter mot förderfvets pestsmitta hade varit hennes
högmod och stolthet.
De hade bevarat henne från att sjunka såsom
två onda jättar, som bära ett fånget konungabarn
öfver afgrunden för att på andra stranden desto
säkrare föra det på villovägar. Visserligen hade Aglaes
goda och sunda natur låtit henne mödosamt komma
ett steg framåt, men ödet måste först kufva de båda
onda jättarna »högmod och stolthet», innan vägen var
öppen för ljusens ängel — innan kärleken i all sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
