Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^209
var en rik man — mycket rik till och med — och
om Agiaé följde honom till utlandet, då skulle han nog
komma att bära henne på sina händer, och hans nycker
och svartsjuka skulle inte plåga henne längre.
Den unga frun bet ihop tänderna och svarade inte.
Hon gick till sitt rum och tog i lidelsefull vrede
till pennan. Hon skref till sin make, att det var
omöjligt för henne att längre lefva tillsammans med
honom, och att hon vore besluten att till hvarje pris
upplösa detta förhatliga äktenskap. Hon tyckte, att
de skulle ordna saken i all tysthet och lugn; hon
ville lemna i uppdrag åt en advokat att träda i
under-handhng med honom.
Hon fick per omgående svar, att 8aint Lorrain
skulle gå in på skilsmessa, om Aglaé kunde angifva
ett giltigt skäl derför. Blott i det fallet, att hon ej
blott kände ledsnad, utan vore verkligen olycklig vid
hans sida, skulle han gifva efter för hennes vilja.
Hon triumferade. Hon försäkrade honom, att
hon kände sig så gränslöst olycklig, att hon inte mera
kunde uthärda detta lif.
Och återigen fick hon svar. Han skref, att han
redan var på hemresan, men först ville muntligt
underhandla med henne och kommerserådet, — kanske hon
då sjelf insåge, att det vore fördelaktigare för henne
att äfven hädanefter vid hans sida äta ur den soppa,
hon kokat åt sig sjelf!
I kommerserådets arbetsrum brann en enda lampa
på skrifbordet. Luckorna voro hårdt tillslutna, och i
kaminen flammade en brasa, som girigt förtärde alla
papper, som Lehnberg i nervös brådska kastade dit.
Han arbetade i feberaktig ifver — hans blick irrade
osäker och skygg omkring; de köttiga händerna flögo
ofta hit och dit utan att ta i något, — sedan stödde
han åter hufvudet emot dem och gnuggade sig i
pannan liksom för att med våld samla tankarna.
Komedi! 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
