Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^211
Lehnberg stirrade på de tina brefarken och läste
— hans ansigte bleknade, med en skrämd blick spratt
han till. »Barnet är vansinnigt, kära Louis! Hon
vet inte alls, hvad hon har skrifvit der! Det är ju
vansinnigt — dårhusmessigt.»
»Jag tror, cher pére, att hon mycket noga vet,
hvad hon vill. Här är ansökan om skilsmessan redan
komplett färdig. Min afresa kallas der rymning.»
»Det är otänkbart — kära Louis — barnet
måste vara sjukt — måste vara otillräkneligt — jag
vet ju, att hon i hemlighet älskar dig — tillber
dig — afgudar dig. Men hennes stolta natur, hennes
hårdnackenhet —» Baronen torkade svetten ur
pannan. »Du går väl inte in på den der galenskapen,
Louis?»
Han log så iint och ondskefullt, att tusen små
rynkor bildades i hans ansigte. »Nej, det tänker jag
visst inte göra. Och derför, att jag en gång för alla
tänker förekomma ett så galet steg af min lilla hustru,
så kommer jag hit till dig för att be dig genom en
liten list understödja min afsigt. Du kommer väl ihåg
vårt lättsinniga vad på basaraftonen. Du vågade hela
din förmögenhet, om vicomtessan af Saint Lorrain
någonsin blefve olycklig! Din stora artighet emot mig,
kära svärfar, har bragt dig i en temhgen fatal
situation. Här eger jag nu svart på hvitt, att
vicomtessan känner sig gränslöst olycklig, och din
förmögenhet —■» Louis drog på axlarna med ett obeskrifligt
leende — »är förlorad.»
Kommerserådet satt för ett ögonblick, som om
blixten slagit ned framför honom. Hans ögon hotade
att tränga ur hufvudet — han var likblek. Sedan
skrattade han till gällt. »E]n briljant ’witz’, Louis.
Ett vad ingånget under vinets inflytande — hahaha
— det mins jag ingenting af!»
Saint Lorrain korsade armarna. »Det tror jag
nog, det var ju också bara ett skämt, som jag aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
