Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^229
af hennes förnedring. Hvad skall han, den fattige
stackaren, som visserligen gjort en stor upptäckt, men ej
förvärfvat några millioner, väl annars vilja hos henne?
Hjälpa henne kan han inte, men tröst och medlidande
vill hon inte ha.. Och hon vill inte låta den »berömde
mannen» få den tillfredsställelsen att tadlande kunna
framträda inför henne och kritisera hennes komedi.
Hon är och förblir vicomtessan af Saint Lorram,
bärarinnan af ett bland de förnämsta namn, som
ingen makt i verlden, hvarken fattigdom eller elände
eller förnedring förmå beröfva henne, och han skall
för evigt förblifva sonen till en fattig arrendator, om
han ock tio gånger blir professor. Hon skall aldrig
kunna glönrjma, att han är sonen till en för detta
tje-nare på hennes fars egendom, att hennes plats varit
i slottet, hans i arrendatorhuset.
Ödets slag har ännu ej krossat hennes stolthet,
och Aglae gifver ingen, ej ens Hans Burkhardt, rätt
att hysa medlidande med henne och att ställa sig
öf-ver henne.
Hon gripes af en känsla af lidelsefull vrede, af
barnets oförnuftiga trots, hvilket håller på att springa
mot afgrunden och ändå egensinnigt slår efter den
hand, som räddande vill gripa tag i det.
Hårda steg hördes i nästa rum.
Aglae vände plötsligt på hufvudet och stirrade på
portiéren, som slogs tillbaka af en energisk hand.
Hennes ansigte blef likblekt, händerna knötos krampaktigt,
och hon hade svårt att andas.
Hans Burkhardt stod framför henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
