Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^231
Sauthing, som för ögonblicket ej kan komma ifrån på
byrån, skickade mig direkt till er, då min pligt bjuder
mig att resa tillbaka redan med nästa tåg. Herr
Sauthing hade väl tänkt sig ett annat mottagande, eljes
hade han väl förut underrättat er om min ankomst,
såsom ett ’oundvikhgt ondt’.»
Förvånad såg den unga qvinnan upp, men
hennes hållning var fortfarande lika otillgänglig. »I
affärer? Hvad har ni att tala med mig i affärer?» Hon
betonade ordet »ni» så hånfullt, att blodet rusade
honom åt ansiglet; men läkarens öfvade öga varsnade
genast, att han hade att göra med en nervöst
öfver-retad, genom olyckan förvirrad qvinna, med hvilken
man ej finge vara så noga. Han lade lugnt ned sin
hatt och svarade lika hånande som hon: »Det är en
längre historia, och fastän ni ej erbjudit mig någon
stol, fru vicomtessa, så ber jag er ändå att få ta plats.
Jag har vakat hela natten vid en sjukbädd och har
inte heller under dagens lopp tagit mig tid att hvila,
då min fars telegram och mitt eget uppriktiga
medlidande utan dröjsmål dref mig till er. Om jag förut
hade anat, hur öfverflödigt det samma är här på
platsen, så hade jag visserligen brådskat mindre för att
skynda till er hjälp.»
Aglaés ansigte fick högre färg, tungt dragande
efter andan tog hon plats midt emot honom och
undvek att se på honom. »Hjälp?» skrattade hon till
bittert, »mig kan blott hjälpas genom guld och silfver
— och . . . förlåt detta hårda ord — en man, som
sjelf får understöd, kan omöjligt ha tusentals kronor
till öfverlopps.»
Han log nästan road. »Det är sant, jag är nu
som förr en fattig stackare, som för närvarande har
tillräckligt att göra för att hålla mig sjelf öfver vattnet,
men glöm inte, fru vicomtessa, att jag eger en far!i>
Hon såg upp hastigt, lutade högmodigt tillbaka
hufvudet och knep ihop ögonen, som om hon inte rik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
