Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^247
Hon lefde i ett mycket hjärtligt, moderligt förhållande
till de tre andra unga damerna och bildade
tillsammans med dem liksom en familj. På Aglaés nästan
fiendtliga slutenhet och afvisande sätt strandade hvarje
möjlighet att draga henne närmare och att göra
ensamheten drägligare för henne, en ensamhet, som
tycktes den lifliga, talföra rådmanskan vara nästan fasansfull.
Men Aglae kände den som en välgerning. Hon
behöfde hvila och stillhet för att repa sig efter den
sist förflutna tidens förfärliga stormar, och hon hade
behof af ensamheten för att hela sitt sjuka, förbittrade
hjärta från de sår, som lifvet och den larmande
verl-den utan allt förbarmande tillfogat henne.
Hennes rum var jämförelsevist hemtrefligt och
vackert, ehuru det gjorde ett obeskrifligt fattigt intryck
på denna den mest bortskämda af millionärskor. Men
med känslan af ett trotsigt barn, som fått sin vilja fram
och tillfredsstäldt biter i ett surt äpple, så vande sig
äfven vicomtessan vid allt detta nya; och då hon fick
inrätta sitt lif, som hon ville, så hade det äfven i
denna form en viss retelse för henne.
I början var det visserligen alldeles omöjligt för
den ovana och opraktiska unga frun att rätta mun
efter matsäck och indela sina pengar ordentligt. Den
lilla summan, öfver hvilken hon ännu hade att förfoga,
delade hon i tre lika delar för att i tre år kunna lefva
deraf. Inom tre år måste hon i alla fall fått
anställning vid någon opera, då skulle hon få sin goda lön
och kunna försörja sig sjelf, och under dessa tre år
måste hon, väl eller illa, offra allt, hvad hon egde.
Men det är förfärligt svårt att inskränka sig och
att vänja sig af med ett yppigt, elegant lif, som
man fört så länge man kan minnas tillbaka. Hvarje
liten lyx, som fordom föll af sig sjelf, blef ett frätande
kapital, och Aglae kunde inte alls förstå, hur pengarna
försvunno i hennes händer, när hon blott gjorde de
allra nödvändigaste uppköpen för sin toalett. Innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
