- Project Runeberg -  Komedi! /
285

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^285

stora barmhertighetsverk och läte oss tala om, hvad
jag skall taga mig till i framtiden.»

»Har ni redan tänkt på det?»

Hon lyfte blicken rodnande. »Ja, det har jag
gjort», sade hon med bönfallande röst, »och har äter
igen satt mitt sista hopp till ert ädla hjärta.»

Han hade hastigt stigit upp och framträdt till
fönstret. Han bemödade sig att draga för gardinen för
att utestänga solstrålarna, som bländade honom.
Handen var osäker och darrande.

»Var god och tala» — sade han.

»Ni är professor, ni har en egen klinik» —
hvi-skade den sjuka, »ni behöfver nog också sjuksköterskor .
och barmhertighetssystrar . . . och så . . . så . . . så
tänkte jag, om ni kanske kunde anställa mig som
sjuksköterska —.»

»Aldrig!» Rösten lät högljudd och vred, och han
vände sig så häftigt mot henne, att hon
förstummades. Men Hans gick med stora steg upp och ned i
rummet och upprepade med sakta och fast röst: »Nej,
Aglaé, aldrig!»

Hon lade för ett ögonblick händerna öfver
an-sigtet. Sedan såg hon upp sorgsen. »Åh, Hans, jag
vet — ni har ingen god mening om min karakter —
ni tror, att den forna Aglae ännu är den samma i
dag. Har ni glömt, hvad allt, som ligger mellan nu
och då? Jag har ju inte mycket reda på sjukvården,
men jag menar, att man med god vilja och
förtröstansfullt hjärta kan lära allt.»

Han skakade med dyster min häftigt på
hufvu-det. »Inte derför — inte af det skåilet.»

»Af hvilket skäl då?» — Hennes röst lät
ängslig och vek, hon lyfte de afmagrade små händerna
liksom besvärjande mot honom: »Ni blygdes ju inte
för mig, när jag sjönk ned, öfvergifven och hånad af
hela verlden. Ni förnekade mig inte, då ni genom
de svåraste offer uppehöll mitt eländiga lif, hvarför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free