Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^289
Hon räckte honom hastigt handen, hennes läppar
darrade af rörelse, hon log genom tårar. »Det vill
jag, Hans, jag vill tjena henne, vill vårda och sköta
henne, och med Guds hjälp, skall hon aldrig hehöfva
ångra det.D
Ett ljud, snarlikt ett jubelrop, hördes från den
ungdomhge professorns läppar. Han tryckte hårdt och
innerligt hennes hand, reste sig hastigt och andades
djupt. »Gud vare lof, nu har jag er i godt förvar.
Hos min mor skall ni hemta er och glömma det
förflutna, och. när de sista årens alla intryck äro
utplånade, och när det blir för ensamt och långtrådigt på
det gamla Moosdorf, då kan jag med tilllijälp af mina
många förbindelser nog skaffa er en lämplig plats som
husfru eller sällskapsdam i något förnämt hus,
hvari-genom ni åter kan införas i de kretsar, der ni är
hemma. Ni skall inte alls känna er bunden i
Moosdorf, utan betrakta er som barn i huset. Och
eftersom det är godt, alt det får växa gräs öfver de sista
händelserna, och då ni för öfrigt sjelf behöfver
fullkomligt lugn, så kan ni anse er vistelse hos mina
föräldrar som ett slags kurort på landet!» Aglaé
stirrade orörlig ned framför sig — ett outsägligt
smärtsamt drag tycktes darra omkring hennes läppar.
Hon tittade plötsligt upp. »Är det inte mycket
svårt att finna sådana der sanna, äkta diakonissor, om
hvilka ni nyss talade?»
Hans dröjde ett ögonblick, innan han svarade.
»Visserligen» — sade* han allvarligt; »jag har bland
många unga och gamla damer, som valt detta kall,
blott påträffat en enda, som ingifvit mig den
öfverty-gelsen, att det blott felades henne änglavingar för att
helt och hållet likna dessa ljusens änglar, som Gud
sändt i verlden till en välsignelse för dem, som äro
olyckliga och betungade.»
Aglaes hufvud sjönk ännu djupare ned. »Och
denna dam arbetar i er klinik?»
Komedi! 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
