- Project Runeberg -  Komedi! /
291

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

NITTONDE KAPITLET.



Aglaë hade tagit afsked från doktor Mandlau och
hans gästfria hus, der hon blifvit upptagen så
barmhertigt och offervilligt. En het rodnad uppsteg i
hennes kinder, när hon tackade honom. »Ni har
härbergerat en tiggerska, herr doktor, och ni visste, att allt
hvad ni gjorde för mig var en almosa. Jag är tyvärr
inte i den ställningen, att jag redan nu kan visa min
erkänsla för all er stora godhet, men jag vill arbeta
flitigt för att kunna betala min skuld till er och
professor Burkhardt. Haf blott tålamod med mig så länge,
och förlåt mig all den möda och det besvär, som jag
vållat er.»

Doktor Mandlau hade skämtsamt afböjt hennes
tacksägelser. »Det enda mynt, hvarmed ni kunde
betala mig, skulle vara de lagerkransar, som ni skulle
skörda här vid ert andra gästspel. Då skulle jag ha
den stolta tillfredsställelsen att kunna säga: ’Sen och
hören nu sjelfva, godt folk, om jag ej gjort rätt i att
rädda en sådan perla, som stormen af er första
opposition ämnade nedslunga i djupet?’»

Den unga frun hade vemodigt skakat på
hufvudet. »Det kan jag inte, kära doktor — vid Gud —
jag kan inte. Jag är till mods, som om jag full af
blygsel och smärta skulle vilja gömma mig i den
aflägsnaste, ensammaste, mörkaste vrå, och då måste
jag ställa mig i det bjärtaste ljusskenet, midt framför
verlden, hvars nyfikna och medlidsamma blickar skulle
döda mig. Sådana qval begär ert goda, medlidsamma
hjärta väl ej af mig.»

Mandlau nickade vänligt åt henne, och fru
Lissmann omfamnade sitt lilla, kära »sorgebarn» full af
uppriktig sorg.» Om ni kanske skulle ångra er, då kan
ni när som helst komma tillbaka till oss. Jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free