Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet - Tjugonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^308
sig mot hans bröst, vände sig om och gick med tunga
steg ut genom dörren.
— — — Aglae hade gråtit sig trött. Hennes
händer höllo fortfarande hårdt i den kära, gamla
moderns. Denna satt bredvid hennes säng, talade sakta
och ömt som till ett litet barn, lade i ordning kuddarna
och strök smekande öfver den upprörda unga
qvin-nans heta kinder. Så hade ingen förut varit mot den
stackars öfvergifna. En obeskriflig känsla af lycka kom
öfver henne. Hon var hemma — hon hade funnit
en mor. Nu kunde hon sofva. Fru Greta lutade sig
ned och lyssnade till hennes andedrag, som småningom
blefvo allt lugnare. Sedan knäpte hon med ett
för-klaradt leende sina händer till bön. Hennes varmaste
önskan på jorden var uppfyld. Hon hade fått en
dotter. — Sakta släckte hon ljuset och gick in i nästa
rum. En ljuflig dröm föresväfvade henne, fastän hon
var vaken; hur lugnt skulle hon inte kunna sofva nu!
TJUGONDE KAPITLET.
Sällsamt! — ännu aldrig hade solen skinit så
strålande klar och varm ned på Moosdorf, ännu
aldrig hade våren utvecklat en så yppig blomsterprakt,
som detta år. Fader Burkhardt stod på husets
tröskel med pipan mellan tänderna, händerna i fickorna
på den mörkgråa vadmalsjackan och såg med
glänsande ögon efter sin älskling, Aglae. Mysande nickade
han för sig sjelf och följde med bHcken den nätta,
smärta gestalten, som midt i klaraste solskenet gick
med lätta steg öfver gården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
