- Project Runeberg -  Komedi! /
331

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^331

Och hon tycktes verkhgen vara det. Lätt på foten,
upprörd och strålande af glädje skyndade hon hit och dit
som en ung flicka för att ställa om, att hennes älskling
nu efteråt skulle få ett värdigt mottagande, tills Hans
och Aglaé togo henne i båda händerna och med mildt
våld förde henne tillbaka till den beqväma länstolen.

»Jag vet ju ännu se’n förr, hur Hans tycker om
att få det, tant lilla?>, sade Aglae skrattande med
glödande kinder, »och derför måste du redan i dag ge
mig fullmakt att ensam få sörja för honom. Ni har
nog så mycket att tala om, att tiden till qvällsvarden
inte kan bh lång för er!5) och hon försvann hastigt
som en liten fågel, som af en plötslig solstråle väckes
ur en lång dröm.

Fru Greta såg den blick, hvarmed Hans tittade
efter henne — hon log hksom förklarad och teg; men
fader Burkhardt tog otålig sonens händer mellan sina
och tittade honom i ansigtet med spänd förväntan:
»Nå, pojke, hvad säger du om henne? Hvad tycker
du om henne? Är det inte en Hten praktqvinna? Ah,
du skulle bara först se, hur hon arbetar här, från
källaren upp till vinden, upp och ner för trapporna.
Alltid flitig på sin post! Det kan ingen tro, att det är
samma Aglaé, som fordom gick och ståtade i sammet
och siden här i Moosdorf, och som hölls som en
prinsessa. — Nå, Hans, så tala då! — Är du då rakt
inte förvånad?»

»Men far lilla, han har ju inte hunnit säga henne
goddag ännu! Hur skulle han då kunna ge ett omdöme
om henne!»

»En sa n der professor måste väl kunna allt», sade
gubben mysande, »eller har läsningen gjort dig bhnd,
din odåga?»

Hans tog talaren nästan öfvermodigt i hufvudet
och skrattade honom rakt i ansigtet: »Nej, far, jag
ser ännu förfärligt klart och tydligt, och just i detta
ögonblick ser jag någonting förskräckligt!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free